Jag vet inte ens vad jag ska skriva längre. Som jag skrev i ett tidigare inlägg så blir det alltid såhär när jag lägger ner min själ i någonting. Det är visst inte lönt? Jag kanske skulle ha slutat med hästar, föralltid. För det blir alltid såhär! Det blir ingen mer framtid inom det. Punkt slut.
När Disa väl blir frisk och såld, ska jag lägga ridhjälmen, ridstövlarna och sporrarna på hyllan. Jag får väl börja med schack eller något. Något som inte kan svika mig.