2008 års sista inlägg,
2008 års sista inlägg.. Imorgon kommer en resumé på året som gått.
GOTT NYTT ÅR ALLIHOPA !
GOD JUL !
Jag vill passa på att önska alla mina läsare,
- en riktigt god jul ! ♥
- en riktigt god jul ! ♥
Nynäs, pizza och musik,
Efter hoppningen åkte jag, tobias och Siri in till Nynäs. Siri skulle hem och vi skulle till tobias. När vi kom hem till tobias mötte vi hans mamma som sa att vi skulle få pizza om vi skyndade oss att duscha, och gissa vilken fart vi fick !
Pizza Strips med Bearnaise, jag har nog inte ätit pizza på ett halvår, minst! Så det var riktigt gott, och jag fick nästan i mig en hel.
När vi, proppmätta, kom upp till rummet kollade vi lite på film, men somnade snart, och sov i tre timmar.
När vi vaknade åt vi pepparkakor och drack julmust, sedan fick vi värsta musiksuget. Så tobias gjorde klart musiken till hans projektarbete, och sedan skrev jag och tobias en text till en musik han gjort tidigare.
Den blev bra, så nu ska vi finslipa och sedan spela in sången. Kan ju bli bra ! ;D
Pizza Strips med Bearnaise, jag har nog inte ätit pizza på ett halvår, minst! Så det var riktigt gott, och jag fick nästan i mig en hel.
När vi, proppmätta, kom upp till rummet kollade vi lite på film, men somnade snart, och sov i tre timmar.
När vi vaknade åt vi pepparkakor och drack julmust, sedan fick vi värsta musiksuget. Så tobias gjorde klart musiken till hans projektarbete, och sedan skrev jag och tobias en text till en musik han gjort tidigare.
Den blev bra, så nu ska vi finslipa och sedan spela in sången. Kan ju bli bra ! ;D
Julhoppet 2008
I söndags var det Julhoppet 2008 som gick av stapeln. Vi red bara 60 klassen, men sen höjde vi och red en 80 klass utom tävlan. Vi som tävlade var;
Sofie vann alltihop, kan ju bero på att hon är totalt orädd och har den bästa hopphästen. För mig och Disus gick det väl bra, för att jag är rädd, men hon blev helt blockerad i en kombination, så jag var tvungen att återfå kontrollen. Efter tävlingen blev det lite hästbyte, Sofie hoppade upp på Eliot och Debbie hoppade upp på Disus. Jag instruerade henne lite, och det gick hur bra som helst för henne! :D
Tobias var med och filmade båda dagarna, det är kul att ha! Han filmade några smått oseriösa filmer med mig och Siri med, riktigt kul! ;) ♥
Sara - Diamond Force
Marie - Isoxa Magic
Sofie - Carola
Linnea - Eliot
Marie - Isoxa Magic
Sofie - Carola
Linnea - Eliot
Sofie vann alltihop, kan ju bero på att hon är totalt orädd och har den bästa hopphästen. För mig och Disus gick det väl bra, för att jag är rädd, men hon blev helt blockerad i en kombination, så jag var tvungen att återfå kontrollen. Efter tävlingen blev det lite hästbyte, Sofie hoppade upp på Eliot och Debbie hoppade upp på Disus. Jag instruerade henne lite, och det gick hur bra som helst för henne! :D
Tobias var med och filmade båda dagarna, det är kul att ha! Han filmade några smått oseriösa filmer med mig och Siri med, riktigt kul! ;) ♥
Julgodis och sjuk Siri,
När vi kom hem i lördags var vi ganska trötta och hungriga. Vi släppte av Siri hemma hos henne och sedan åkte vi hem och duschade, sen kom Siri och vi åt middag tillsammans. Det blev kyckling med pommes chateu, som pappa hade lagat :).
Sedan gick vi alla tre ut till mig och somnade i min säng.
När vi vaknade ville Siri att vi skulle gå hem till henne istället, och att vi även skulle sova där. Hon fick mystiskt ont i magen, så vi passade upp på henne och bakade julgodis. Det blev rischoklad och bounty. Supersmarrigt!
Sedan gick vi alla tre ut till mig och somnade i min säng.
När vi vaknade ville Siri att vi skulle gå hem till henne istället, och att vi även skulle sova där. Hon fick mystiskt ont i magen, så vi passade upp på henne och bakade julgodis. Det blev rischoklad och bounty. Supersmarrigt!
Dressyren,
Jag vaknade brevid en väldigt sötnötig pojkvän, och mina nerver började redan kännas av. Fick i mig lite frukost bestående av risgrynsgröt och kanel plus socker. Tobias gnällde lite på att jag hade mjölk på, men men, jag hade viktigare saker att tänka på. Vi var i stallet halv nio, för jag trodde att första start skulle gå klockan tio, men jag hade sett fel och Sofie rättade mig som tur var. Jag hade en timme plustid, vilket var väldigt skönt.
Kvällen innan hade jag badat båda hästarna och knoppat dem, så det var redan klart. Det jag behövde göra när jag kom var bara att reda ut svans och borsta av. Siri putsade alla saker, snäll hon är!
Jag hann mocka innan också, vilket var hur skönt som helst. När klockan började närma sig halv elva sadlade jag Disus, och jag fick lite halvt panik för schabraket jag tänkte ha passade inte. Som tur var gick Virve förbi precis då, så jag fick låna ett av henne, supersnällt!
Satt upp och red i väg. Nerverna var värre nu och jag försökte fokusera på att rida och inte tänka så mycket. Hon kändes fin på framridningen, lyssnade förvånansvärt bra och det kändes ganska lugnt. När det var min tur, kom nerverna fram och hela jag skakade. Detta kände Disa såklart, och det blev ingen bra ritt. Jag har inga som helst kommentarer om den, förrutom att Disa inte lyssnade på mig överhuvudtaget. Det var som att sitta på henne för ett år sen, när hon kom och det var otroligt tråkigt. För som jag har jobbat med henne, så gick allt åt skogen när det gällde. Det var ju en speciell klass i dressyren, där domaren skulle gå igenom programmet direkt efter plus att man skulle få träna på det som inte gick bra. Men det hon hade att säga om oss var att allt var dåligt typ, och hon sågade Disa direkt, för att hon är en travare, jag fick inte ens chans att förklara att vi kan så mycket bättre, utan hon bara sågade mig.
Jag gick därifrån arg som ett bi, om inte argare. Hade jag fått tillfälle att slå ner någon, då hade jag gjort det. Marie försökte lugna ner mig, men det var inte lätt. Så förlåt alla som jag snäste åt, det var inte åt er, utan jag var bara väldigt arg.
Upp och iväg på nästa häst, som jag egentligen inte ville starta på, men jag vände min ilska till något bra och fick fram ett jäkla jävlar anamma! Jag skulle visa den där somaren att travare minsann kan gå dressyr, så jag red fram ordentligt. Socka kändes bra, men hon har känts bättre. Det är svårt att rida fram på 20 meter, men det gick.
När jag kom in på banan, vande jag Socka vid domarbordet och red sedan lite i trav innan jag startade. Programmet gick inte så jättebra, men det var efter programmet som jag fick min revansch! Då fick jag trava på en volt och då kunde jag rida minsann! Galoppfattningar fick jag öva på också, och behålla formen i dem. Svårt, men domaren kallade Socka för "en jättetrevlig häst, som kan gå långt ".
REVANSCH !
Kvällen innan hade jag badat båda hästarna och knoppat dem, så det var redan klart. Det jag behövde göra när jag kom var bara att reda ut svans och borsta av. Siri putsade alla saker, snäll hon är!
Jag hann mocka innan också, vilket var hur skönt som helst. När klockan började närma sig halv elva sadlade jag Disus, och jag fick lite halvt panik för schabraket jag tänkte ha passade inte. Som tur var gick Virve förbi precis då, så jag fick låna ett av henne, supersnällt!
Satt upp och red i väg. Nerverna var värre nu och jag försökte fokusera på att rida och inte tänka så mycket. Hon kändes fin på framridningen, lyssnade förvånansvärt bra och det kändes ganska lugnt. När det var min tur, kom nerverna fram och hela jag skakade. Detta kände Disa såklart, och det blev ingen bra ritt. Jag har inga som helst kommentarer om den, förrutom att Disa inte lyssnade på mig överhuvudtaget. Det var som att sitta på henne för ett år sen, när hon kom och det var otroligt tråkigt. För som jag har jobbat med henne, så gick allt åt skogen när det gällde. Det var ju en speciell klass i dressyren, där domaren skulle gå igenom programmet direkt efter plus att man skulle få träna på det som inte gick bra. Men det hon hade att säga om oss var att allt var dåligt typ, och hon sågade Disa direkt, för att hon är en travare, jag fick inte ens chans att förklara att vi kan så mycket bättre, utan hon bara sågade mig.
Jag gick därifrån arg som ett bi, om inte argare. Hade jag fått tillfälle att slå ner någon, då hade jag gjort det. Marie försökte lugna ner mig, men det var inte lätt. Så förlåt alla som jag snäste åt, det var inte åt er, utan jag var bara väldigt arg.
Upp och iväg på nästa häst, som jag egentligen inte ville starta på, men jag vände min ilska till något bra och fick fram ett jäkla jävlar anamma! Jag skulle visa den där somaren att travare minsann kan gå dressyr, så jag red fram ordentligt. Socka kändes bra, men hon har känts bättre. Det är svårt att rida fram på 20 meter, men det gick.
När jag kom in på banan, vande jag Socka vid domarbordet och red sedan lite i trav innan jag startade. Programmet gick inte så jättebra, men det var efter programmet som jag fick min revansch! Då fick jag trava på en volt och då kunde jag rida minsann! Galoppfattningar fick jag öva på också, och behålla formen i dem. Svårt, men domaren kallade Socka för "en jättetrevlig häst, som kan gå långt ".
REVANSCH !
depptalk,
Hur ska man börja? Rubriken säger ju en hel del om vad det här ska handla om. Det hela handlar om ett djur som är mig otroligt varmt om hjärtat, ett djur med fyra ben och en svans. Vilket djur som helst, tänker ni säkert. Men jag tänker på hästarna. Nu tänker ni säkert att jag är en tönt, men tyck det då!
Det hela känns bara helt konstigt, jag blev på depphumör när jag kom till stallet idag. All motivation bara rann av mig och istället fick jag en stor klump i magen. En klump som jag inte förstod mig på. Sen kom Marie och allt bara vällde över mig. Det känns som om jag har nått min högsta gräns i ridningen, jag kommer ingen vart. Det känns som att det inte finns någon glädje kvar längre.
Linnea frågade;
För vem skull är det du rider?, det måste väl vara din egen, eller hur?
För vems skull skulle jag annars rida? Det känns som om den här tävlingen som kommer bara kommer vara ett sätt att bevisa att man kan rida, det kommer bli som en maktkamp i stallet.
Jag är inte ens taggad längre, jag vill bara få det överstökat så jag kan få slänga grejerna och gå under jorden. Hoppas att ingen kommer ihåg den dåliga insats det var.
Men om det går bra då? Om det går bra på lördag, vad händer då? Ska jag sluta även då, allt jag kämpat för i hela mitt liv ska det avgöras på en dag?
Det verkar så.
Jag hoppas att jag blir lite mer motiverad än jag är nu, annars kan jag lika gärna stryka mig och 200 kronor rakt i sjön.
Tårarna vill inte sluta rinna.
Tänk posetivt nu Sara!
Det hela känns bara helt konstigt, jag blev på depphumör när jag kom till stallet idag. All motivation bara rann av mig och istället fick jag en stor klump i magen. En klump som jag inte förstod mig på. Sen kom Marie och allt bara vällde över mig. Det känns som om jag har nått min högsta gräns i ridningen, jag kommer ingen vart. Det känns som att det inte finns någon glädje kvar längre.
Linnea frågade;
För vem skull är det du rider?, det måste väl vara din egen, eller hur?
För vems skull skulle jag annars rida? Det känns som om den här tävlingen som kommer bara kommer vara ett sätt att bevisa att man kan rida, det kommer bli som en maktkamp i stallet.
Jag är inte ens taggad längre, jag vill bara få det överstökat så jag kan få slänga grejerna och gå under jorden. Hoppas att ingen kommer ihåg den dåliga insats det var.
Men om det går bra då? Om det går bra på lördag, vad händer då? Ska jag sluta även då, allt jag kämpat för i hela mitt liv ska det avgöras på en dag?
Det verkar så.
Jag hoppas att jag blir lite mer motiverad än jag är nu, annars kan jag lika gärna stryka mig och 200 kronor rakt i sjön.
Tårarna vill inte sluta rinna.
Hemlighetsmakeri,
Nämen tjeeeeeeeeenare allesammans! Just nu befinner jag mig på en hemlig plats, på en hemlig ort. Allt för att min käre Tobias inte ska kunna lista ut någonting.. tihi, jag älskar att hålla hemligheter, men inte att själv bli hemlighetshållen, om ni fattar vad jag menar :)
När jag kommer tillbaka till Nynäs vid fyra, ska jag möta min sötnos och traska hem till honom. Där ska vi väl äta förhoppningsvis, och sen bär det iväg till skolan (!). Julshowen som egentligen går av stapeln på fredag för alla i skolan, visas ikväll, för föräldrar och vänner. - Så nu är jag en vän också?! haha, nej men det bli kul !
Hästarna får vila från den hårda träningen idag, eller ja, jag vet inte om Marie rider Sockis, men Disus får vila iallafall. Hon var så himla fin igår, så det förtjänar hon :)
Jag red mest galopparbete och fokuserade på volter och att "vända" vid varje vändpunkt i volten. Fick med mig bakbenen också och kände mig jättenöjd! Nu är det bara sitsen som ska sitta i traven med.. men det kommer lösa sig!
Nej, nu ska jag återgå till mitt hemlighetsmakeri, sedan är det dags att åka hem.
Puss på er, men mest av allt på Tobias ♥
En smått galen Sara,
- då är allt som det ska :)
När jag kommer tillbaka till Nynäs vid fyra, ska jag möta min sötnos och traska hem till honom. Där ska vi väl äta förhoppningsvis, och sen bär det iväg till skolan (!). Julshowen som egentligen går av stapeln på fredag för alla i skolan, visas ikväll, för föräldrar och vänner. - Så nu är jag en vän också?! haha, nej men det bli kul !
Hästarna får vila från den hårda träningen idag, eller ja, jag vet inte om Marie rider Sockis, men Disus får vila iallafall. Hon var så himla fin igår, så det förtjänar hon :)
Jag red mest galopparbete och fokuserade på volter och att "vända" vid varje vändpunkt i volten. Fick med mig bakbenen också och kände mig jättenöjd! Nu är det bara sitsen som ska sitta i traven med.. men det kommer lösa sig!
Nej, nu ska jag återgå till mitt hemlighetsmakeri, sedan är det dags att åka hem.
Puss på er, men mest av allt på Tobias ♥
En smått galen Sara,
- då är allt som det ska :)
Mör som smör !
Hej där!
Här sitter en nu för tillfället väldigt mör Sara. Som smör skulle man faktiskt kunna säga. Jag har varit väldigt duktig idag om jag får säga det själv och ridit tre hästar. Två av dem väldigt nogrannt och jag trimmar som bara den inför helgen. En av dem lullade jag lite i skogen med, och det var ju en upplevelse :).
Imorgon ska jag iväg på ett hemligt uppdrag och fixa en julklapp, (nej tobias, jag tänker inte försäga mig! ), senare ska jag till Nynäs och sova hos min sötnöt! ♥
På torsdag ska jag till skolan, köket närmare bestämt och storstäda, senare ska jag iväg till min ortoped på första besöket.
Fullt schema med andra ord, och på fredag slutar jag, sen är det looooooooooooov ! ;D
Här sitter en nu för tillfället väldigt mör Sara. Som smör skulle man faktiskt kunna säga. Jag har varit väldigt duktig idag om jag får säga det själv och ridit tre hästar. Två av dem väldigt nogrannt och jag trimmar som bara den inför helgen. En av dem lullade jag lite i skogen med, och det var ju en upplevelse :).
Imorgon ska jag iväg på ett hemligt uppdrag och fixa en julklapp, (nej tobias, jag tänker inte försäga mig! ), senare ska jag till Nynäs och sova hos min sötnöt! ♥
På torsdag ska jag till skolan, köket närmare bestämt och storstäda, senare ska jag iväg till min ortoped på första besöket.
Fullt schema med andra ord, och på fredag slutar jag, sen är det looooooooooooov ! ;D
Att sakna;
Att sakna;
dina läppar, som är mjuka som sammet.
dina händer, som är magiska.
ditt hår, som är perfekt.
ditt skratt, som är gulligt.
din gitarr, som framkallar tårar hos mig.
din värme, som värmer mig i kylan.
<3
Lucia 2008
En bild säger ju mer än 1000 ord.
Undra hur många ord jag har skrivit nu.
8000 kanske ?
Vi hade iallafall en grym Lucia, hur var eran..?
Tjaba, tjena hallå!
Nu var det länge sen jag skrev igen, SORRY !
Har verkligen inte haft tid, men jag ska ta mig tiden ikväll :)
Idag ska jag till Sachsska och göra massa tester som vanligt, sen ska jag till Game i haninge, och hoppas att min garanti gäller utan kvittot. Jag tvivlar starkt på det, men men jag kan väl försöka? Senare ska jag iväg till stallet och så. Ska nog rida igenom programmet med Debbie :)
Nä, nu måste jag rusa, ha det bäst så hörs vi ikväll !
Puss ♥
Har verkligen inte haft tid, men jag ska ta mig tiden ikväll :)
Idag ska jag till Sachsska och göra massa tester som vanligt, sen ska jag till Game i haninge, och hoppas att min garanti gäller utan kvittot. Jag tvivlar starkt på det, men men jag kan väl försöka? Senare ska jag iväg till stallet och så. Ska nog rida igenom programmet med Debbie :)
Nä, nu måste jag rusa, ha det bäst så hörs vi ikväll !
Puss ♥
Ett dygn med Tobias <3
I söndags kom Tobias till mig på torö :). Jag höll på att städa mitt hus, så det var nästan klart när han kom. Väl här fick han träffa mina pinsamma föräldrar och mamma och pappa försökte avslöja pinsamma saker om varandra. Vi bestämde även att jag och Tobias skulle laga maten för dagen. Det blev wallenbergare med potatismos och lingon. Och vändningarna blev perfekta ;).
Efter maten, som blev riktigt god, kom Tobias pappa och hämtade oss. Jag fick en del frågor om dem som bodde på Sågsten, men jag kunde inte riktigt svara på alla. Jag har inte varit lantis så länge ju!
När vi kom till Nynäs var det bara hem och vända för Tobias hade innebandy-träning :) Hans morbror skjussade oss, eller ja, han var ju också med på träningen så :). Det verkar som om Tobias är väldigt stolt över att ha en flickvän, för varje gång han presenterar mig så säger han med stor stolthet i rösten, "-det här är min flickvän" :D.
Efter träningen så tittade vi på American Pie och när klockan började bli lite senare skulle han lära mig att spela gitarr, det gick ju sådär, men det var nog mest för att jag garvade så mycket. Lite mer träning så kommer det gå jättebra :).
Sedan började vi skriva texter till en låt och det gick ju braa :)
Morgonen efter vaknade jag brevid honom och vi gick ganska motvilligt upp. Åt frukost och åkte till skolan.
- Världens bästa dygn , utan tvekan!
Efter maten, som blev riktigt god, kom Tobias pappa och hämtade oss. Jag fick en del frågor om dem som bodde på Sågsten, men jag kunde inte riktigt svara på alla. Jag har inte varit lantis så länge ju!
När vi kom till Nynäs var det bara hem och vända för Tobias hade innebandy-träning :) Hans morbror skjussade oss, eller ja, han var ju också med på träningen så :). Det verkar som om Tobias är väldigt stolt över att ha en flickvän, för varje gång han presenterar mig så säger han med stor stolthet i rösten, "-det här är min flickvän" :D.
Efter träningen så tittade vi på American Pie och när klockan började bli lite senare skulle han lära mig att spela gitarr, det gick ju sådär, men det var nog mest för att jag garvade så mycket. Lite mer träning så kommer det gå jättebra :).
Sedan började vi skriva texter till en låt och det gick ju braa :)
Morgonen efter vaknade jag brevid honom och vi gick ganska motvilligt upp. Åt frukost och åkte till skolan.
- Världens bästa dygn , utan tvekan!
Hur har livet varit sen sist?
Ja, senast ni hörde av mig var förra torsdagen. Jag ber om ursäkt för en grymt dålig uppdatering, men jag har varit sjuk och är det fortfarande. Idag är första dagen jag kan sitta upp utan att svimma. Men så fort jag ställer mig upp, snurrar hela världen, men men. Billig fylla? Haha, always look att the bright side of life.
Hela fredagen låg jag helt däckad i sängen, sov hela dagen och försökte sova bort febern. Det fungerade och på lördagen var jag feberfri. Då skulle jag till Disus minsann! Jag hade ju inte sett henne sen tisdagen så jag skulle promt till stallet! När jag kom ner till stallet så gick alla minst tre meter ifrån mig och höll handen för munnen, dem ville nog inte bli smittade :).
Jag träffade en lite småsur Marie i stallet, som gjorde mig sällskap när jag mockade Disus box, det har nog aldrig tagit så lång tid att mocka en box som det gjorde då.
Sedan när jag skulle tömma kärran på gödselstacken så var det värsta sjön där, och Maries tömningsmetod var ju bäst! Hon hjälpte mig att få in en spånbal också och sen gick hon hem.
Då passade jag på att gå ner till Disus i hagen. Jag hade ett äpple med mig och hon kom till mig i hagen. För en gångs skull! :D.
Hon kanske hade saknat mig..? eller så ville hon nog bara ha äpplet. :)
Påväg upp från hagen, kändes det som om jag hade sprungit ett maratonlopp, minst.
Så jag ansträngde mig nog lite för mycket, lite för tidigt.
Men men, jag fick hälsa på Disus iaf :) ♥
Hela fredagen låg jag helt däckad i sängen, sov hela dagen och försökte sova bort febern. Det fungerade och på lördagen var jag feberfri. Då skulle jag till Disus minsann! Jag hade ju inte sett henne sen tisdagen så jag skulle promt till stallet! När jag kom ner till stallet så gick alla minst tre meter ifrån mig och höll handen för munnen, dem ville nog inte bli smittade :).
Jag träffade en lite småsur Marie i stallet, som gjorde mig sällskap när jag mockade Disus box, det har nog aldrig tagit så lång tid att mocka en box som det gjorde då.
Sedan när jag skulle tömma kärran på gödselstacken så var det värsta sjön där, och Maries tömningsmetod var ju bäst! Hon hjälpte mig att få in en spånbal också och sen gick hon hem.
Då passade jag på att gå ner till Disus i hagen. Jag hade ett äpple med mig och hon kom till mig i hagen. För en gångs skull! :D.
Hon kanske hade saknat mig..? eller så ville hon nog bara ha äpplet. :)
Påväg upp från hagen, kändes det som om jag hade sprungit ett maratonlopp, minst.
Så jag ansträngde mig nog lite för mycket, lite för tidigt.
Men men, jag fick hälsa på Disus iaf :) ♥
Dagen då snön kom,
Ser ni vad jag ser? Snö! och snart är det juuuuuuul ! :D ♥
40,4 graders feber! :(
Jahapp, så har man åkt på influensan också. Hur kul är det på en skala? Det hela började igår på jobbet. Jag stod och hackade lök, när jag kände hur hela världen började snurra. Jag la ifrån mig kniven och gick ut och tog lite luft. Satte mig ner och bara andades. Det hela kändes mycket bättre och jag reste mig upp, gick in igen och fortsatte hacka lök. Sedan började det snurra på riktigt och jag sa till en tjej som jobbar där att jag höll på att svimma, så att jag skulle gå till omklädningsrummet ett tag. I trappan påväg ner, svartnade det för ögonen och jag svimmade precis när jag kom in i omklädningsrummet.
Där låg jag i en halvtimme och sen ringde jag mamma efter tjejerna på jobbet kommit ner med lite juice och sagt att jag skulle försöka ta mig hem. Men mamma hade inte bilen, för ovanlighetens skull, så jag skulle vara tvungen att ta bussen hem och sen gå 2,5 kilometer.
Jag ringde Tobias och oroade han lite (det var verkligen inte meningen!), så han följde med mig hem, så jag kom hem utan att svimma på vägen.
När Tobias hade gått somnade jag och sov tills mamma och pappa kom hem. Då tog jag tempen och hade 40,4 graders feber :(
Ett enda problem just nu, vem ska ta hand om Disus?
Där låg jag i en halvtimme och sen ringde jag mamma efter tjejerna på jobbet kommit ner med lite juice och sagt att jag skulle försöka ta mig hem. Men mamma hade inte bilen, för ovanlighetens skull, så jag skulle vara tvungen att ta bussen hem och sen gå 2,5 kilometer.
Jag ringde Tobias och oroade han lite (det var verkligen inte meningen!), så han följde med mig hem, så jag kom hem utan att svimma på vägen.
När Tobias hade gått somnade jag och sov tills mamma och pappa kom hem. Då tog jag tempen och hade 40,4 graders feber :(
Ett enda problem just nu, vem ska ta hand om Disus?
Att vara kär,
Hur vet man när man är kär? Jag menar, hur känns det? Det är väl då det pirrar i magen, man blir varm och glad i hela kroppen. Man vill bara le hela tiden och prata med sin käraste. Man får inte nog. Man vill bara ha mer och mer, och hoppas att den andra tycker samma sak. Men att vara kär är nog den bästa känslan i hela världen. Man lever på små moln, och bara svävar fram. Man lever i sin egen lilla lyckobubbla och om någon försöker vara taskig, så krävs det mer än när man inte är så lycklig.
Och lycklig, det är precis det jag är nu. Just nu känns det som att inget kan stoppa oss, det är vi, just här och nu som gäller. Och jag hoppas att du tycker samma sak.
Jag menar, hur romantisk kan man vara på en skala, det finns inga ord för hur underbar du är Tobias! ♥
Och lycklig, det är precis det jag är nu. Just nu känns det som att inget kan stoppa oss, det är vi, just här och nu som gäller. Och jag hoppas att du tycker samma sak.
Jag menar, hur romantisk kan man vara på en skala, det finns inga ord för hur underbar du är Tobias! ♥
Bokrecention av,
Blod är tjockare än vatten
Boken skriven av; Astrid Trotzig
Det stora ämnet i den här boken är adoption, men också barndom, kamp och rättvisa.
Boken handlar om hittebarnet Suh Yeo Park, som fem månader gammal adopteras till Sverige. Det enda hon har med sig är en bunt papper med sin ”identitet” i. Grejen är bara det att ”identiteten” ser precis likadan ut som sin brors, med undantag för namn och kön.
Jag tycker att det är rätt skrämmande, att den koreanska adoptivbyrån, inte lägger ner mer tid på varje barn, utan det behandlas som en i mängden.
Su kom till Sverige 1970 från Sydkorea. Tjugofem år senare återvänder hon till Korea, endast med tankarna om att skaffa sig ett minne av sitt hemland.
Boken handlar mycket om hennes kamp, för att bli accepterad i Sverige. Rättvisan om att alla är precis lika mycket värda. Men det är svårt, att se ut som en korean, men inte vara en. Om någon frågar något om hennes hemland, kan hon inte svara. Hon vet nämligen inte vad som är hennes hemland. Det hon vet är att hon adopterats från Korea.
Detta gör att hon vill veta mer, mer om landet hon kommer ifrån. Hon söker sig till Stockholms asiatiska kvarter, känner doften och inspireras inför sin kommande resa.
Jag tycker att boken var jättebra, för att den tar upp ett intressant och viktigt ämne, om hur hemskt det var att bli adopterad då. Jag hoppas att det är bra mycket bättre i nuläget, att man lägger ner mer tid på barnet i fråga och information till blivande föräldrar. ( lägg in information om adoption )
Jag läste boken med mycket intresse, jag verkligen plöjde igenom den på två kvällar. Jag kunde inte lägga ifrån mig den. Jag tror att det beror på att hon skrev med en sådan känsla och inlevelse, och det kändes som om jag var där i Pusan och inte hemma i min säng. Jag följde med henne, varje steg hon tog, det var som om jag satt i hennes ficka och fick ta del av alla känslor och intryck. Det var häftigt, jag har aldrig känt så om en bok förut. (dagboksform! OBS)
Vidare så hängde jag också med henne i Sverige. Varje gång hon blev mobbad, kallad för japan och hennes ledsna uppsyn. Hur skulle det själv kännas, att bli kallad för japan när du i själva verket är en korean? Eller att inte vet någonting om ditt land, inte var du är född. Inte ens vem din mamma är? Du vet inte var du har bott de första månaderna i ditt liv.
För mig är det otänkbart, men för andra är det ren verklighet...
Av Sara Rosenblad Hr2
Making chokladmousse,
Hej allihopa,
Nu var det ett tag sen igen, men jag har fullt upp med min jättebraiga bok1 Är helt fast i den :)
Just nu håller jag på att göra chokladmousse, tre olika sorter, ska bli en efterrätt ikväll när vi får gästar. Det är Gösta och Anna-Lena som kommer hit, och jag har nog inte träffat dem på cirka två år! Så det ska bli kul, och se ifall dem känner igen mig :).
Till varmrätt blir det Jordärtskockssoppa (nähäää, pappas val!) med något gott bröd. Och till efterrätt blir det som sagt chokladmousse i tre lager, vit, mjölk och mörk :)
Vi kommer nog bli mätta,
puss
Nu var det ett tag sen igen, men jag har fullt upp med min jättebraiga bok1 Är helt fast i den :)
Just nu håller jag på att göra chokladmousse, tre olika sorter, ska bli en efterrätt ikväll när vi får gästar. Det är Gösta och Anna-Lena som kommer hit, och jag har nog inte träffat dem på cirka två år! Så det ska bli kul, och se ifall dem känner igen mig :).
Till varmrätt blir det Jordärtskockssoppa (nähäää, pappas val!) med något gott bröd. Och till efterrätt blir det som sagt chokladmousse i tre lager, vit, mjölk och mörk :)
Vi kommer nog bli mätta,
puss
Faktiskt ingen stress!
Imorse behövde jag inte stressa faktiskt.. Jag gick upp i lagom tid, åt frukost och gick ttill bussen. Pluggade ganska mycket i skolan och sen var det samhälle :). Där fick jag reda på att jag kommer få ett högre betyg än G i samhälle, glad blev jag! Nu är det Svenska B snart, och sen blir det till kvantum, å köpa en massa nudlar. Det är dags att bunkra upp i stallet :). Sedan blir det ingen ridning idag, ska bara till stallet occh mocka + fixa en massa, sen hem och prata med Tobias :) ♥
Nä, nu måste jag dra vidare,
see ya !
