Alltid när livet verkar ljusna för en stund, kommer djävulen och hugger en i ryggen. Bara att börja om från ruta ett med andra ord. Och alltid händer det här med hästarna. När man väl har fått en bra kontakt med hästen i fråga och man kan känna sig lycklig och se en framtid tillsammans med den. Då flyttar den, eller säljs. Detta har hänt otaliga gånger, både med mina egna hästar, och andras. Och varje gång blir jag lika sårad.
Så varför väljer jag ens att fortsätta med hästar, och varför väljer jag att "tycka om" dem så mycket, när jag vet att allt har ett slut? I det här fallet hoppas jag att det här slutet, bara är en paus. För att jag sedan ska kunna fortsätta med hästen i fråga.
Samma sak händer med ägarna till hästarna. Jag har träffat många hästägare, och hjälpt till med deras hästar. Men dem flyttar ju med hästen såklart, eller så säljs hästen helt enkelt. Men jag vill inte att detta ska ske. Kan inte allt bara vara som förut?
Sanna, jag vill inte förlora dig!